Sitter på kontoret och försöker förbereda mig mentalt för dagens/kvällens camping. Måste snart åka hem och packa ihop en övernattningsväska. Jag funderar fortfarande över hur "kallt" det blir här i Thailand om natten. Tror ni vi kommer att klara oss med våra nyinköpta sovsäckar som klara ner till +15 grader. Fast den behagligaste temperaturen är +18 grader. Jag hatar att frysa. Jag får heller inte glömma min kudde. Det vore rena mardrömmen. Jag älskar min kudde. Min man tycker jag är helfånig när jag släpar med mig min kudde när vi reser (till Sverige får jag inte plats med den utan bara när vi reser inom Thailand eller tex som till Singapore i mars).

Förresten, har jag berättat om campingen?? Om inte så tar jag en snabb sammanfattning. Direkt efter skolan idag så börjar campingaktivteten. Det blir grillning, lekar, dusch i utomhusduschar efter ett svalkande dopp i vattenbäcken som löper längst skolan. Sedan blir det brasa, maschsmellows (hur nu det stavas), sång, gitarr, lekar och förhoppningsvis en trevlig kväll. Både jag, mannen och dottern ska dit. Lillebror är för liten för att delta (då egentligen inte dottern ens får vara med. Kindergarden är inte officiellt inbjudna) så han får sova över hos familjen.

Nu ska jag släcka ner datorn och åka hem och packa. Trevlig helg! 

Har ni sett Spiderman eller kanske man ska säga Spidergirl???

Vi har letat och letat och insett att när vi hade inbrottet för 1 år sedan så tog de våra lilla externa hårddisk. På denna hade vi samtliga foton som vi knäppt under våra 8 år här. Det innebär att jag nu inte har ett enda foto på barnen från tex BB, 1 års kalas, 2 års kalas, semestrar, vardagliga bilder, alla högtider, allt allt allt är borta :)

Om någon ens försöker yttra sig om att det var ju klantigt att bara ha fotona på 1 ställe, då luggar jag dig! Sedan ett år tillbaks så har vi back-up på internet så dessa kan jag få tag på. Min tanke (under lågsäsongen) var att ladda över alla bilder från hårddisk till dator och sedan göra back-up till internet.

Så till er alla. Var smartare en jag varit. Lägga foton på 2 separata ställen, gärna i ett annat hus eller som jag, internet. En som vi känner har förlorat sin Irish Rover-pub i brand för några dagar sedan. Han var oxå ledsen för där fanns massor av minnen. Min man är förnärvarande där och hjälper till med att dra ut allt bråte som är sönderbränt dvs allt! Tur var att inga människor blev skadade.

Om ni inbrottstjuvar måste göra inbrott så tycker jag att det borde finnas en lag som säger att tex om du tar en hårddisk. Skriv ett brev dagen efter och säg att du vill ha tex 10.000 Baht i cash så får du tillbaka din hårddisk. Jag skulle göra det utan att blinka. Inbrottstjuven tjänar till och med mer på detta då värdet kanske är 3000 Baht samt den drabbade blir glad för att han/hon får tillbaks sina minnen. Jävla inbrottstjuvar. Det är förresten idag precis 1 år sedan vi hade det första inbrottet på restaurangen. På torsdag är det 1 år sedan de var hemma.

Visst måste ni kunna hålla med mig om att min son har ett bra "dagis"?! Tänk att få spendera dagarna på stranden. Leka en stund med hink och spade, äta en ananas, bada av sig med vattenslangen, sova en stund i hängmatten och det bästa av allt få 100% uppmärksamhet hela dagen.

Dottern har äntligen börjat slappna av vid skollämningen och hon springer inte längre efter mig eller börjar gråta. Förra veckan fick hon börja med datalektioner på onsdagar och torsdagar och jag tror det förändrade hela grejen. Jag har nämligen medvetet valt att inte låta henne gå på datalektionerna då jag tyckt hon varit för liten för det. Sedan några veckor tillbaks så har hon nämnt att hon oxå vill gå på datalektionerna och hon har sagt att hon faktiskt är en stor tjej nu. Så jag sa till henne att om hon visar att hon är en stor tjej genom att inte ställa till med en scen på morgonen samt lyssnar och gör som mamma säger så får hon börja. Förra veckan så slutade hon att sova på skolan (de har datalektionen när de små barnen sover) och hon har uppförde sig bra (största delen av tiden åtminstonde).

Idag har det varit en bra dag med kidsen. Jag har hanterat dotterns trots som experterna säger att man ska göra. Jag har uppmuntrat allt det positiva hon gjort och försökt tala lugnt och sansat när trotsen börjat ta överhand. Att de just nu badar och jag har sagt åt dem 8 ggr att de inte ska sätta på vattnet, det är en annan sak... Lösningen är att imorgon inköpa ett bundband så att de inte kan öppna kranen!

Dagen har varit oerhört lång och påfrestande. Jag känner mig som en rutten och dålig mamma. Jag är så trött känslomässigt. Varför kan dottern inte bara göra som jag ber henne? Varför allt detta tjat? Varför all motvilja? Varför alla Varför då? Och varför en son som kopierar allt som storasystern gör? Varför saknar jag all energi och tålamod som alla andra mammor verkar ha? Hur hanterar andra sina döttrars trots? Jag gör verkligen mitt bästa men jag frågarsätter min förmåga varje kväll.

Men en sak är säker, jag skulle aldrig vilja byta bort den här dagen. Jag älskar mina små liv och jag vet att vi kommer att fixa det här. Det gör oss alla säkert mycket starkare, i slutändan.

Nu förtjänar jag en coca-cola, en chokladbit och en bok. Disken skiter jag i!

Igårkväll var jag hemma hos en kompis och åt middag. Hon är gift med en thailändare som är muslim (en muslim kan/får aldrig konvertera om till en annan religon så därav fick hon helt enkelt bli muslim). Här finns det muslimer som tar religionen på största allvar och sedan finns det andra som ser lättare på religionen. Min kompis man är den senare katogorin. Så han åkte iväg och köpte ett gäng med öl till oss. Det gick utmärkt så länge vi drack upp alla ölen och såg till att slänga soporna före deras barnflicka började jobba dagen därpå. För några spår fick vi absolut inte lämna...??

Hur överlever man sin dotters trotsålder????????