Dagen har varit oerhört lång och påfrestande. Jag känner mig som en rutten och dålig mamma. Jag är så trött känslomässigt. Varför kan dottern inte bara göra som jag ber henne? Varför allt detta tjat? Varför all motvilja? Varför alla Varför då? Och varför en son som kopierar allt som storasystern gör? Varför saknar jag all energi och tålamod som alla andra mammor verkar ha? Hur hanterar andra sina döttrars trots? Jag gör verkligen mitt bästa men jag frågarsätter min förmåga varje kväll.

Men en sak är säker, jag skulle aldrig vilja byta bort den här dagen. Jag älskar mina små liv och jag vet att vi kommer att fixa det här. Det gör oss alla säkert mycket starkare, i slutändan.

Nu förtjänar jag en coca-cola, en chokladbit och en bok. Disken skiter jag i!

Igårkväll var jag hemma hos en kompis och åt middag. Hon är gift med en thailändare som är muslim (en muslim kan/får aldrig konvertera om till en annan religon så därav fick hon helt enkelt bli muslim). Här finns det muslimer som tar religionen på största allvar och sedan finns det andra som ser lättare på religionen. Min kompis man är den senare katogorin. Så han åkte iväg och köpte ett gäng med öl till oss. Det gick utmärkt så länge vi drack upp alla ölen och såg till att slänga soporna före deras barnflicka började jobba dagen därpå. För några spår fick vi absolut inte lämna...??

Hur överlever man sin dotters trotsålder????????